Teckningsbloggen.se

Jag har faktiskt haft den där ryggsäcken på mig vid ett flertal tillfällen.

www.teckningsbloggen.se

Då vände jag och gick därifrån. True story!

Jag förespråkar etniskt mångfald och därför har jag börjat att på fritiden hjälpa till med människosmuggling, gärna ifrån östblocket. Många fagra damer som drömmer om ett liv här i Sverige!

En av mina stora passioner här i livet är att köra bil och tvekar inte att provocera fram lite race med mina medtrafikanter då och då!

Nog om mig. Att vara polis är ett fantastiskt yrke och platserna till polishögskolan är begränsade. Bäst att ansöka redan nu på http://www.polisen.se
Vid problem med antagningsproven eller psykologundersökningen, kontakta mig på arne.ludvig@hotmail.com med namn och ert ID-nummer så fixar jag det (mot en kostnad på 3000 spänn)

Välkommen!
Arne Kristiansson, Polismyndigheten Uppsala.
PS: Nämde jag att man får ett tjänstevapen?

Det svinet. Jag hade aldrig känt mig så smutsig. Utan att säga ett ord drog jag ner min klänning, tog min väska och började gå mot dörren.

- No hard feelings va?
- No hard feelings. No feelings at all.

Dörren smällde igen bakom mig. Det regnade, smoggen låg tät mellan husväggarna. Jag började gå genom gränden tills jag kom till en tvärgata, och likt gudasänd stod en taxi och väntade på mig. Jag skyndade mig fram, öppnade bakdörren och satte mig.

- Vart skall vi? undrade chaffören. Hans andedräkt slog mot mig, kaffe med underton av kryddig korv. När han vred på sig kom det pustar av svettdoft. Jag ville helst av allt gå ur bilen, men magkänslan sa att jag behövde hem. Hem, till varje pris.
- Lars Kaggsgatan 5, sa jag och tittade ut genom fönstret, ut i natten.

Jag slöt ögonen, men kunde fortfarande se det orangea skenet från gatlyktan, blinkandes gång på gång. Flöt bort från bilens mjuka tygsäte. Jag var fyra år gammal, tittade ut på de gröna ängarna. Jag hade min favoritblus på mig, gjord av blått linne. Jag tittade ner på mina röda lackskor. Mamma ropar att maten är klar, skynda dig ner! Jag kommer mamma!
Mamma..
- Då var vi framme, sa den illaluktande taxichaffören. Det blir trehundranittio kronor.
- Trehundranitti..
- Ja om du inte har pengarna, så kanske vi kan lösa det på något annat sätt..

Han tittade på mig med ett leende som fick mig att vilja kräkas. Eller så var det lukten av kaffe, korv och svett. Jag kan inte lova nånting säkert. Jag drog upp en femhundralapp och kastade på honom, samtidigt som jag klev ur och smällde igen bildörren bakom mig.

Trapporna kändes fler och längre än normalt. Jag öppnade min dörr, klev in, och sparkade av mig skorna. Lät klänningen glida till golvet och stirrade på mig själv i spegeln. Där stod jag. Blek. Kall. Naken.

Ställde mig i duschen. Det varma vattnet sköljde över min kropp. Och även om jag visste att det var mina egna händer som masserade in schampot i mitt hår, på mina axlar, min mage, så kändes det underbart med lite beröring av någon som inte bara var ute efter min kropp.
Efter att ha torkat min kropp, fönat håret samt tagit på mig ett par rena trosor, så gick jag till sängs. Slöt ögonen. Tänkte på mitt liv, hur blev det såhär? Min barndom var så lycklig. Tänkte på Jesper, min enda riktiga kärlek här i livet. Han var två år äldre än mig, bodde mitt emot mina föräldrars hus. Jag brukade tittade ut genom mitt fönster medans han klippte häcken i bar överkropp, de muskulösa armarna, den vältränade magen.. Jesper..

Känslorna svajade. Jag drog snabbt ner trosorna och började ta på mig själv. Först mjukt och ömt, sen hårdare, våldsammare. Jag kände hur det kom närmare och närmare. Jag öppnade ögonen och tittade ner på min penis, samtidigt som jag sprutade ner min mage och ända upp i ansiktet, ögonen och håret.
Till saken hör att sen dess har mitt öga varit jäkligt rödsprängt och svidit nått fruktansvärt. Behöver jag gå till doktorn angående detta, eller kan någon rekommendera någon receptfri salva, alternativt några ögondroppar som finns på apoteket? Att skölja med bara vatten räcker inte.

Mitt emot mig satt en man, rund och välmående. Glest men tämligen välkammat hår. Som kontrast till hans sandfärgade kavaj bar han en scarf i rött och vitt runt sin hals. Överklass med en välbergad far, skulle jag gissa. Mannen var mån om sitt utseende och hade antagligen inte jobbat en enda dag i hela sitt liv.

- Mitt namn är Otto af Helmestjerna, sade mannen som avslöjade en enorm glugg mellan framtänderna när han började prata. 

- Jag är på väg till min syster, Elsa, för en välbehövlig semester. Säga vad man vill, men >>socioteten<< i hufvudstaden tar mycket på krafterna. Inte en lugn stund. Vart är du på väg broder? 

Otto smuttade på sitt glas cognac och lade båda händerna bakom nacken när han lutade sig tillbaka i fotöljen och stirrade på mig med sina kastanjebruna ögon. Jag visste inte om jag skulle hålla kort ton, då hans glugg mellan tänderna bidrog till en lägg vissling varje gång han sade ‘S’, vilket störde mig. Å andra sidan, jag skulle färdas med honom i, i värsta fall, sju timmar till, och att ha någon att samtala med hade inte skadat.

- Tyvärr inte någon förströelse för mig min vän, jag är på väg att besöka min mor. Hon är väldigt sjuk och läkarna tror inte hon överlever vintern. Jag lutade mig fram, tömde det sista ur glasen samtidigt som jag samlade mod, och sträckte fram handen.

- Trevligt att träffas Otto, mitt namn är..

Dörren in till vår dressin flög upp. In kom en man, likblek till hyn, och slog dig ned intill mitt sällskap mittemot. Han drog fingrarna genom sitt flottiga ovårdade hår samtidigt som han tittade sig nervöst omkring. Jag noterade att pärlor av svett började bildas i hans panna.

- Mitt liv är över. För två år sedan byggde jag och min hustru vårt hus. Förra våren föddes vår förstfödda, min dotter Amanda. Jag och min fru har aldrig varit lyckligare, och vi väntade vårt nästa barn vid juletid! För tre dagar sen, under den stora stormen, rasade taket in, och min älskade fru Agnes, och Amanda, min älskade Amanda, klarade sig inte ur..

Han begravde sitt ansikte i sina händer och började gråta. Jag  kände att min trevliga tågresa mer och mer avlägsnades i horrisonten. Skulle detta räddas, krävdes ett snabbt agerande.

- Jag köper allt mitt virke på Byggmax, de håller hög kvalité till väldigt humana priser. Deras 3″6 är tryckimpregnerat och lämpad för nordiska förhållanden. Om du väljer att bygga med krypgrund, även kallad torpargrund, bör du använda dig av skyddsplast som är fuktavvisande vilket gör att du undviker röta i golvet. Vid målning har du även här två alternativ, oljebaserad färg som håller ett gott resultat i många år, men som däremot är dyrare om vattenbaserad slamfärg, som tyvärr inte är lika väderbeständig eller håller samma höga skydd mot termiter, men åldras väldigt fint.

Mannen hade slutat gråta och stirrade på mig med sina blodsprängda ögon. Hade jag gjort nått fel?

- Ja, så.. om du har några övriga frågor har de jätteduktig personal som hjälper dig. Jag rekommenderar dig i alla fall att anlita en snickare när ni reser takstolarna det är mycket som man skall tänka på där!

- Tack! Det känns mycket bättre nu, jag ser en ljusning! Det är säkert inte så farligt, taket går säkert att laga! Kanske försäkringen täcker kostnaden?

Det blev en underbar resa och jag skapade mig två riktigt goda vänner.

WWF annonserar att gorilla kostar 10:-/kg. Det är ju svinbilligt, mycket bättre pris än griskött. Jag har mailat dom angående vilka butiker som säljer detta, men inte fått något svar ännu. ICA Maxi i Kungälv har det inte i alla fall.

Någon kanske har nått bra recept på apa? Ska fylla frysen så fort jag får chansen!

.. sen vaknar man, sängen är helt blodig, du känner enorm smärta och när du tittar på ditt bröst så är ena bröstvårtan blodig och mer eller mindre inte längre existensiell?

Det måste vara sjukt irreterande.

 WOOT?

Idol har inte varit sevärt på flera år. Idol har inte hittat några idoler på flera år. Så varför sitter ni och ser eländet.

Jag tycker Peter Jihde gör rätt i att sluta, och hoppas att tv-kommissionen tycker han är så oumbärlig att de lägger ner skiten. De kanske kan spöa om i tv-tablån så Lost får hamna på vettig sändningstid igen.

Bjuder på ett av Peters största ögonblick i tv-rutan, när han gör nån form av sexuellt ofredande när han medverkar i Fångarna på fortet.

Han la sig nere vid dybottnen och viftade till med alla sina fenor. Leran från bottnen lade sig som en rökridå kring honom vilket gav en trygghet, en väl beprövad trygghet som aldrig hade svikit honom tidigare. Det var inte lätt att vara fisk, och det var inte lättare av att vara rädd för allting.

När den lilla fisken fortfarande var ett litet yngel brukade hans bröder och systrar simma omkring och leka kurragömma i vassen, utforska de små ihåligheterna bland reven, reta gammelgäddan så den jagade dom, vilket kanske inte alltid gav ett lyckligt resultat, men det var sånt som fiskyngel gör. Den lilla fisken var inte alls sån, tanken på att göra sådana farliga saker gjorde honom illamående. Hans mamma var alltid beskyddande mot sina yngel, och det var också därför som den lilla fisken beslutade sig för att simma in i hennes analöppning. Där satt han sedan och tittade ut, och likt en binnikemask låg han där och åt av vad hans mor lämnade efter sig. Det dröjde naturligtvis inte länge innan hans mors kropp inte längre orkade ha den lilla fisken i sitt anus, vilket ledde till hennes långa, smärtsamma död.

Rökridån hade lättat, han kunde se sig omkring och uppmärksammade lådorna som hängde längs båtarnas kanter. Han hörde skriken från dom, fiskar och kräftor som bad för sina liv att få komma ut i det fria. Fiskar och kräftor som visste att kommer de inte ut nu, så kommer de att stoppas i kokande vatten och serveras tillsammans med kanske potatis och någon god dillsås. Inte det värsta av sätt att avsluta sitt liv på.

Den lilla fisken kände sig väldigt nöjd med att han låg här på dybottnen, och inte i en av de många fiskesumparna. Han kurade ner sig i leran, det påminde honom om hans mor. Men inte lika varmt. ”Jag har ett bra liv. Jag har allt man kan tänkas behöva.”

Den lilla fisken kände en känsla av ren lycka. Han skulle inte serveras till potatis och dillsås ikväll. Han skulle ligga här, nerkrypen i dyn, och inte oroa sig för nånting, för idag var hans dag när allting var helt rätt. ”Jag har ett bra liv”, tänkte den lilla fisken igen, precis när den stora foten tryckte ner honom i leran och krossade hans lilla kropp likt en fluga.