Tändstickans plötsliga flamma lyste upp den dunkla dressinen. Jag tände min cigarr och lutade mig lugnt tillbaka i den mjuka fotöljen av röd plysch. Det var en lång tågresa jag hade framför mig, förhoppningen var att den goda cigarren min morbror hade sänt mig från staterna, tillsammans med bistrons goda, tämligen exklusiva för att vara från en tågbistro, och framför allt dyra cognac, skulle göra min resa lite mer angenäm. Det var inte för nöjets skull jag färdades norr. Mors tillstånd hade plötsligt försämrats, att jag nyss hade fått anställningen på advokatbyrån kunde inte hjälpas, jag var tvungen att åka.
Mitt emot mig satt en man, rund och välmående. Glest men tämligen välkammat hår. Som kontrast till hans sandfärgade kavaj bar han en scarf i rött och vitt runt sin hals. Överklass med en välbergad far, skulle jag gissa. Mannen var mån om sitt utseende och hade antagligen inte jobbat en enda dag i hela sitt liv.
- Mitt namn är Otto af Helmestjerna, sade mannen som avslöjade en enorm glugg mellan framtänderna när han började prata.
- Jag är på väg till min syster, Elsa, för en välbehövlig semester. Säga vad man vill, men >>socioteten<< i hufvudstaden tar mycket på krafterna. Inte en lugn stund. Vart är du på väg broder?
Otto smuttade på sitt glas cognac och lade båda händerna bakom nacken när han lutade sig tillbaka i fotöljen och stirrade på mig med sina kastanjebruna ögon. Jag visste inte om jag skulle hålla kort ton, då hans glugg mellan tänderna bidrog till en lägg vissling varje gång han sade ‘S’, vilket störde mig. Å andra sidan, jag skulle färdas med honom i, i värsta fall, sju timmar till, och att ha någon att samtala med hade inte skadat.
- Tyvärr inte någon förströelse för mig min vän, jag är på väg att besöka min mor. Hon är väldigt sjuk och läkarna tror inte hon överlever vintern. Jag lutade mig fram, tömde det sista ur glasen samtidigt som jag samlade mod, och sträckte fram handen.
- Trevligt att träffas Otto, mitt namn är..
Dörren in till vår dressin flög upp. In kom en man, likblek till hyn, och slog dig ned intill mitt sällskap mittemot. Han drog fingrarna genom sitt flottiga ovårdade hår samtidigt som han tittade sig nervöst omkring. Jag noterade att pärlor av svett började bildas i hans panna.
- Mitt liv är över. För två år sedan byggde jag och min hustru vårt hus. Förra våren föddes vår förstfödda, min dotter Amanda. Jag och min fru har aldrig varit lyckligare, och vi väntade vårt nästa barn vid juletid! För tre dagar sen, under den stora stormen, rasade taket in, och min älskade fru Agnes, och Amanda, min älskade Amanda, klarade sig inte ur..
Han begravde sitt ansikte i sina händer och började gråta. Jag kände att min trevliga tågresa mer och mer avlägsnades i horrisonten. Skulle detta räddas, krävdes ett snabbt agerande.
- Jag köper allt mitt virke på Byggmax, de håller hög kvalité till väldigt humana priser. Deras 3″6 är tryckimpregnerat och lämpad för nordiska förhållanden. Om du väljer att bygga med krypgrund, även kallad torpargrund, bör du använda dig av skyddsplast som är fuktavvisande vilket gör att du undviker röta i golvet. Vid målning har du även här två alternativ, oljebaserad färg som håller ett gott resultat i många år, men som däremot är dyrare om vattenbaserad slamfärg, som tyvärr inte är lika väderbeständig eller håller samma höga skydd mot termiter, men åldras väldigt fint.
Mannen hade slutat gråta och stirrade på mig med sina blodsprängda ögon. Hade jag gjort nått fel?
- Ja, så.. om du har några övriga frågor har de jätteduktig personal som hjälper dig. Jag rekommenderar dig i alla fall att anlita en snickare när ni reser takstolarna det är mycket som man skall tänka på där!
- Tack! Det känns mycket bättre nu, jag ser en ljusning! Det är säkert inte så farligt, taket går säkert att laga! Kanske försäkringen täcker kostnaden?
Det blev en underbar resa och jag skapade mig två riktigt goda vänner.
