Alriksson’s Weblog

Jag har sett reklamen, det ser ut som nått jag sett redan. Det ser ut som att det ska vara en komedi, som inte är rolig. Det ser ut som Owen Wilson har svårt att få roller sen han försökte ta livet. Ser även ut som Jennifer Aniston också har lite svårt att få roller. För varför i helvete ger man sig in på nått sånt här annars?

Jag pratar såklart om filmen Marley och jag. Fyfan va illa det ser ut. Man brukar ju i reklamer försöka få med saker som ska göra oss konsumenter lite sugna på att gå och se filmen (att de tänker sända den på bio skrämmer mig lite btw), men något sådant sug infinner sig ICKET!

Jag läste en recension i Borås Tidning, skriven av Erik Helmerson, och det var bland de bättre jag nånsin läst, och tänker därför citera den rätt friskt här under. Även för jag inte själv vill se filmen och skriva en egen recension. Hoppas Helmerson inte har nått emot detta, se det som en egoboost om du läser detta, annars tar jag bort det såklart:

Minns någon ”Beethoven”-filmerna från 90-talet? En sanktbernhard som hängde ut tungan och kissade på folk. De var ingen stor stund för Hollywood – ändå skulle Beethoven använda ”Marley och jag” som tuggleksak.
Här spelar Owen Wilson och Jennifer Aniston två journalister. Hon älskar sitt jobb och tjänar bra, han hatar sitt och tjänar tuggummipengar. Så får de barn. De skulle klara sig på en lön, men inte på hans. Så vad gör de? Jennifer slutar.
Då hör ändå filmens kvinnosyn, som härstammar från cirka slaget vid Gettysburg 1863, inte till det sämsta med ”Marley och jag”. Det här är ett två timmar långt vakuum som fylls till en tjugondel av bilder på Marley, en extremt osympatisk hund som juckar mot ben och tuggar sönder saker. Det är en film vars första 50 minuter går ut på att Owen Wilson jagar denne Marley mellan olika kvinnor i bikini men som sedan utvecklas till ett drama om svåra familjetrauman för att till slut med en telefonförsäljares envishet kräva att ge oss lektioner om livet; i matlagningstermer är det som att blanda översaltad fläskfärs i din frukostsmoothie.
Det finns ett men. Att döma av amerikanska recensioner tycks två kategorier faktiskt uppskatta filmen; människor med så mycket barnasinne kvar att de tangerar Michael Jackson och de som är sådana hundmänniskor att om de vore kattmänniskor hade de haft 62 persianer och en rätt obekväm doft i sin lägenhet.
Men för oss andra är ”Marley och jag” ren fasa. Undvik den som rabies. Man vill konstant vråla ”Ligg död!” Den är så usel att dess uselhet smittar ner Owen Wilsons hela karriär; ”Bottle rocket”, ”Zoolander”, ”Tenenbaums”… var de inte lite överskattade? Hur skulle han annars kunna vara med här? Eller hörde Owens självmordsförsök härom året ihop med att han insåg vilket filmkontrakt han just skrivit på? Är jag osmaklig nu? Inte jämfört med ”Marley och jag”.

Saxat från Borås Tidning.

Jag är för övrigt grymt sugen anmäla trailern som olämpligt material. =)

Jag har ju köpt mig en häftig kameramobil som faktiskt har rätt bra kamera, så jag tänkte ladda upp lite bilder på barn och annan skit. Antagligen mest barnen, de är de jag tar kort på mest. 

Detta är hiphop style

Här har Fia ritat sig själv. Likt?

Lite trött på ICA Maxi?

Detta är jag sjukt stolt över, hon lyckades göra ‘The horns’ helt på egen hand utan att jag hjälpte till det minsta. Sen gjorde hon även ‘Treenigheten’ (de som gått i scouterna vet vad detta är). Inte lika coolt. Det tog jag inte kort på, trots att hon så önskade.

Ska tattuera mig. Det får bli min hyllning till sovjetunionen, som för tillfället är det mest intressanta jag vet Får tänka tillbaka på det här som min tid som aspergers.

Det har nu hänt. Efter i alla år stört mig på denne idoljurymedlem har jag nu blivit henne. It getting out of my hands.

Jag blandar svenska och engelska likt polackerna blandar groggar. I can’t help it. Det är som jag drabbats av nån form av autism kanske. 

Nåja. Ni kan ju hålla koll om ni ser mig i jurystolarna på idol nästa år. But then it’s to late to save me.

just för tillfället ser min ut såhär:

Tanka upp era bakgrunder så kan jag lägga ut dom här med!

 Här får den stå och skämmas, den lille bilen. Det är ju verkligen en tråkig syn måste jag säga. Alldeles sorgsen och trött.

Men det ska nog ändras! Jag har ju fått min nya motor! Det är en M10B18 från en BMW 318i (e30) som har blivit turbokonverterad med 12,9 bult och skärringspackning. Den kommer gå som en racket! Och nu håller jag då på att montera ihop den, måste byta oljetråg, oljepickup och motorfäste innan det är lönt att knuffa ner den i bilen. Och 100 andra saker som också ska göras som jag  inte riktigt har i huvudet just nu.

Jag sitter och funderar på hur man skulle reagera om man vaknade upp i ett rum på säg.. 10×10 meter, och det finns inget i rummet, ingen stol och inget fönster. Bara lysrör som surrar lite, de vita kala väggarna och en dörr.

Så öppnas plötsligt dörren och in stegar Grace Jones, och tittar på en och ser riktigt jävla förbannad ut. Som hon gör när Christoffer Walken brottar ner henne och håller fast henne i A view for a kill.

Jag skulle skita ner mig. Jag skulle skita ner mig och börja blöda näsblod.

Eller kanske någon annan. Ich weist nicht.

Vet inte om jag ska köpa den till Fia eller Svante. Någon måste ju ha en sån här i alla fall.

Eller?

Vem bor i en ananas djupt i det blå? Svampbob fyrkant!

Gul och porös absorberar som få. Svampbob fyrkant!

Jag varnar dig kompis ät fisk är en risk. Svampbob fyrkant!

Vem får dig att gapa precis som en fisk? Svampbob fyrkant!

Svaaaammmppbooooob fyrkaaaaannntt!!!  :)

Dedikerad till Erik Stabbfors!